trött.

Egentligen tror jag mitt hjärta slår något som kan liknas vid panikslag just nu. Deep within på något sätt är jag sjukt stressad. Kroppen är långt ifrån tillfreds, en känsla jag knappt kan erinra mig att jag någonsin känt.

Flytt känns underbart. Jag tar emot med öppna armar. Även om jag kommer känna mig miniliten i början. Men det gör alla.

Jag har ingen koll på läget just nu, det är nog det som gör mig så uppstressad. Jag hatar att inte ha koll.

Spelar mycket Michael och packar lite smått med ena fingret sådär på en höft vid sidan av.

Kram.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0