Poesi.

Utlevande spyflugor surrar tomt i den fruktiga luften. Så slår de sig bedövade mot klara fönsterrutor och dör, trögt förbryllade i solen.

Är det inte vackert?! Fastnade för frasen i ett Vagabond-magasin. Poetiskt. Vasst. Verkligt. Ur Arundhati Roy's succéroman De Små Tingens Gud. Nu läser jag hela boken och häpnas på varje sida. Tack för lånet, Ida!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0