onsdag.
Gud. Det känns som att åren går och ungdomen försvinner fortare än man ens hinner reagera. Jag vet, 21 bast är ingen ålder för en travhäst. Men ändå liksom, det känns så jävla surt. Tanken är ju att det ska komma massa andra saker som ersätter det gamla, och på så sätt jämnar ut och kompenserar stigandet i ålder. Men ICKE. En annan bor fortfarande hemma, struttar runt på torget i Borås med en påse från H&M och spenderar lördagkvällar klagandes på att Vimmel gått ner sig. Detta håller inte. No matter hur gött jobb man har.
Jag ska ta tag i mig själv. Och det ögonaböj.
Anledningen till att det gått ner sig vet vi ju hehe... Inte samma folk längre;)
Fy, ångest på den. Det kryper under huden på mig med nu, skönt att vi har alla möjligheter i världen att göra något åt det! kram och styrka åt dig ;)
Haha flickor ni får hänga med på en utesväng i Hällefors... Jag menar så ni kan få lite perspektiv!
Ja du bror, där sa du något :) Jag vill testa nån gång. Invite me please.
