lucyintheskies

Jag har hittat något fantastiskt. Ok, det har alltid funnits där, men jag har aldrig kunnat sätta ord på det tidigare. Känslan. Tillståndet efteråt. Bara en stund eller i flera timmar. Euforin. The Dark Knight i fredags var en sån upplevelse. JÄVLAR vilken bra film. Snudd på estetisk perfektion. En skapelse. Ren konst. Dryga två timmar av spänning, mörker och artisteri. Den fanns kvar hela kvällen, och gjorde att jag aldrig kunde somna.
Jag vet, det är en Hollywoodproduktion med miljoners miljoner bakom. Det är vanliga människor som sprungit framför kameran och knappat specialeffekter på datorerna. Det är retoriska knep och noga genomtänkt. Men just det gör det så fantastiskt. Till en konst. Jag faller inte för tricksen, jag fascineras av dem. Tänkt att folk kan göra något såhär fantastiskt!!?

Jag är Hollywoods önsketittare tror jag. En riktigt bra film absorberar mig. Det är sjukt egentligen. Jag liksom sugs in i en kokong av kreativitet. Det är som en stor bubbla som håller mig kvar i fantasins världs och hindrar verkligheten att komma tillbaks. Men så fort jag pratar med någon och talar om hur det känns, så bryts det. Det blir liksom falskt. Orden kan aldrig ens i närheten skildra bruset och tankarna i kroppen. Bara inom mig och min bubbla kan det vara verklighet. Känslan är samma när jag sitter och målar timme ut och timme in. Jag har ingen uppfattning om någonting runt mig, jag är absorberad. Tillfälligt fast i en kreativ bubbla.