lucyintheskies

Igår var vi 10 brudar på Sex & the City filmen. Uppklädda i cocktail och höga klackar minglade vi en stund och intog sedan fnittrigt biosalen. För mig då som inte följt en citcom sedan en sinnessvag period på 90-talet, inte fattar hur (och varför) man växlar mellan boxer, digitalTV och vanlig TV där hemma, och än mindre inser meningen med en Collection Box för 1 000 spänn, fanns inte så höga förväntningar.

Har alltså aldrig sett serien med Carrie och brudarna i New York. Vilket kanske delvis kan förklaras med att deras största mål i livet är att köpa en Luis Vitton väska, samt deras högklackade morgontofflor... Ja, not my cup of tea helt enkelt. Men för er likasinnade måste jag ändå säga att jag blev positivt överraskad. Filmen var lättsamt underhållande med flera klockrena asgarv-injektioner. Självklart smäktande kärlekshistorier, men kanske framförallt en stolt hyllning till allt det fina i kvinnlig vänskap.

Bra film. Rekommenderas!

PS. Jag lovar, Ankan, jag ska inte sluta : )

Det här med bloggande är verkligen inte min grej känner jag. Jag är värdelös.
Det finns så mycket inom mig att jag numera lever bortom bristningsgränsen. Ibland känner jag att jag måste få det ur mig, och rabblar ner alla mina tankar och funderingar här på lilla bloggish. Allt för att sedan upptäcka att "gud, det här är ju galenskap och verkligen inget jag vill dela med mig av" och skriver istället något kort och koncist som ändå ingen förstår.


Det är så man släpper folk in på livet. Bra Mia.

Gerry- "You were so cute, trying to impress me with quoting William Blake and your grand plans...You said, 'All I know is, that if you don't figure out the 'something' you will just stay ordinary...it doesn't matter if it's a work of art, or a taco, or a pair of socks...just create something new and there it is, it's you - out there, in the world, outside of you and you can look at it, hear it, or read it, or feel it and you know a little bit more about you - a little more than anybody else does.' "

" I don't worry about you remembering me. It's that girl on the road that you keep forgetting. 'It is my business to create, it doesn't even matter what I do', you told me that, remember? So go home, go find it, find that thing that makes you like nobody else."


I don't worry about you remembering me. It's that girl on the road that you keep forgetting.

Fjantigt? Må så vara, men den raden rörde vid mitt allra innersta... (sjukt bra film btw)

Så var det måndag igen. Oundvikligen. Men icke att förtrösta i gammal vanlig "usch jag vill gå och dö"-manér, utan WOW! Kanonvärmen håller i sig och solen skriker "ÄLSKA MIG !!!!" åt alla nyvakna trollungar. Det går inte att hålla tillbaks leendet. Jag har tänkt på hur allt det gyllengröna verkligen smeker själen och skapar ett alldeles underbart lugn i kroppen. Det sägs vara vetenskapligt bevisat att färger har stor inverkan på oss. Det skriver jag under på!

Helg helg helg. Detta underbara som regelbundet och troget lyser upp oss ledighetstokiga svenskar. Som en puls genom det folkligt undermedvetna. Helgerna kommer och går genom hela våra liv, som hjärtslag i en trött kropp. Ibland blir det en regnig besvikelse, ibland en soldränkt eufori. Inte sällan och kanske högst vedertaget gäller dessutom ett slags allmänt frosseri. Vi känner oss förtjänt av allt det där goda. Konstigt är det. När klockan slår fyra på fredagen vänder allt GI och kaloriräknande till att bli ett framtida och blurrigt mål. På helgen gäller andra regler. Glass och fet grillmat blir mer en naturlig aktivitet, ren underhållning.

Vin fredag? Ja tack.

Öl lördag? Ja tack.

En lakritspuck till? Hell yeah.

Ska vi köra milen på Kransmossen? Hell no.

Jag vet inte med er, men jag älskar vår svenska naivitet.